Andreas Eriksson – Roundabouts

Andreas Erikssons Roundabouts ble vist på Bonniers konsthall tidligere i år. Den godt omtalte utstillingen, som også er den største presentasjonen av Erikssons arbeider, er å se på Trondheim kunstmuseum fra 5. april 2014. Gustav Svihus Borgersen har forhørt seg med kunstneren om hans produksjon:

– Du jobber med flere medier, først og fremst maleri, men også med billedvev. Likevel, enkeltområder i dine malerier kan ligne billedvev, selv om det altså er maleri. Hva er utslagsgivende for ditt valg av medie?

– Lust och nyfikenhet.

– Noen av verkene dine kan oppleves som nærstudier blåst opp i stort format mens andre avgir en følelse av å være forminskede. Har du en klarlagt strategi for hvordan du arbeider med størrelsesforhold eller er utfallet bestemt av tilfeldigheter/impuls?

– Det är oftast en impuls.



– Du har stilt ut flere avstøpninger av toppene på muldvarpens huler. Uten å lese muldvarpens ”graving i dybden” for symbolsk, oppleves disse avstøpningene som synlige og konkrete henvisninger til noe som ikke kan ses – noe som har forsvunnet i dypet. Hva ligger bak valget av muldvarphuler?

– Det kan ju handla om många saker. T.ex. vara en metafor för konst, konstnärsskap, ute/inne, en hyllning till det omedvetna osv

.

– I et intervju har du tidligere forklart at du velger naturen som motiv og utgangspunkt fordi den er/kan oppleves så nøytral. Om dette stemmer, kunne du ha forklart litt nærmere hva som ligger bak dette utsagnet?

– Det är sällan något planlagt i naturen, lite som en hög tvätt ungefär, det är uppfriskande tycker jag.

– Du maler – og flere av motivene dine er utvilsomt av landskaper – men har uttalt at det ikke spiller noen rolle om det er fotografi, billedvev, maleri eller skulptur du uttrykker deg gjennom. Landskapsmaleriet har en sterk posisjon i nærmest alle lands kunsthistorie, men tydligst her i Norden. I hvor stor grad anser du ditt kunstnerskap som en videreføring av denne tradisjonen?

– Jag ser mina verk som en del av en tradition. Sedan känns det inte som om jag uttrycker mig, det är mer ett sätt att vara.

– Det forekommer ikke – meg bekjent i hvert fall – ett eneste menneske i dine verker. Likevel er jeg ikke sikker på om dette personløse oppleves som et fravær. Kunne du ha kommentert dette?

– Jag upplever en mänsklig närvaro ändå och har dessutom väldigt svårt för en så tydlig referens som en människa i en bild, det har varit enormt plågsamt att använda en så tydlig bild som trädet i mina målningar, men jag var liksom tvungen att ha ett skelett att utgå ifrån när jag målar så stora bilder som träden.

Andreas Eriksson
Roundabouts
5. april – 8. juni 2014
Trondheim Kunstmuseum