Livet som konstnär: Jana Winderen

Få yrken påverkar ens privatliv så mycket som konstnärens, om man ens kan prata om något privatliv. Yrke och fritid flyter oftast ihop, eller så delar man upp dagarna mellan brödjobb, ateljéjobb och fritid. Ju längre jag kommer från min egen MFA-examen i 2007, desto fler varianter av konstnärsliv ser jag utveckla sig både hos dem jag gick på kunstakademiet med, och hos andra kollegor jag möter på runtomkring. Det är alltid lika intressant att höra hur de har löst det till synes omöjliga med att få tid och råd att jobba med konst och i tillägg kanske ha familj och några veckors semester varje år. Och framförallt vad konstutbildningen gjort med deras syn på livet och hur den påverkat de val de tagit. Detta ska jag samtala med några konstnärer om. Samtalen kommer att publiceras med jämna mellanrum. Först ut var Gunhild Moe, därefter Anne-Helga Henning och Shingo Yoshida. Her kommer Jana Winderen.

Vetenskap och konst

Jana Winderen är utbildad inom matematik, biokemi, kemi, fiskekologi och konst. Hon arbetar med ljud, som hon spelar in från delar av vår värld de flesta av oss aldrig har lyssnat till. Oftast är det under vatten. Där finns ett rikt ljudlandskap skapat av just vatten och is, små och stora djur, och så människan. Som naturvetare och konstnär har hon tillgång till bägge typer av förståelse för ljuden, både för hur ljudvågor rent tekniskt fungerar beroende på t. ex. vattnets saltinnehåll, hur djur utnyttjar olika frekvenser att kommunicera på för att inte bli upptäckta av rovdjur, och hur dessa ljud varsamt komponeras till ett verk, oberoende av deras härkomst.

Winderen har gjort mängder av ljudinstallationer över hela världen, bl. a. på MoMA, Guggenheim Museum och i Park Avenue Tunnel i New York, på Trafalgar Square i London och nyligen i Moskva. Hon är flitig deltagare på olika lydfestivaler och har gett ut CD-er, vinyl och USB-stickor med verk på skivbolaget Touchog Ash International. Med Oslo som bas rör hon sig över planeten mellan inspelningar, konserter, installationsmonteringar och presentationer.

Märit Aronsson: Kan du berätta om det du har jobbat med i år?

Jana Winderen: Jeg har blant annet vært i Tromsø for å spille inn lyd fra spekkhogger og knølhval til et prosjekt som heter Spring Bloom in the Marginal Ice Zone, eller på norsk; Vårblomstring ved iskanten. Det er en flerkanals lydinstallasjon som var med på Sonic Acts-festivalen i Amsterdam. Interessen for iskanten begynte da jeg deltok i Dark Ecology, et treårig internasjonalt prosjekt med fokus på økologien i Barentsregionen, initiert av Sonic Acts i samarbeid med kuratoren Hilde Mehti. Iskanten forstås feil og blir fortsatt brukt feil. Det finnes veldig mange forskjellige typer is, og selve issonen er ikke akkurat en rett linje som man kan følge, slik man kanskje tenker når man hører ordet. Derimot er det en dynamisk, sesongbasert overgang mellom åpent hav og havis. Jeg ville undersøke hva som egentlig skjer med havisen, lære mer om biomangfoldet og økosystemene der. I forbindelse med dette prosjektet dro jeg derfor til den geografiske Nordpol, til Barneo, som er en russisk forskningsstasjon ved Nordpolen, og ble senere med forskningsskipet Helmer Hanssen til den marginale issonen og lærte veldig mye om vårblomstringen av plankton og hvordan temperaturstigningen påvirker den. Det er enormt viktig å ta hensyn til dette veldig sårbare området, og det er ganske skremmende å observere hvor lite politikerne ser ut til å ta hensyn til de rådene de får fra forskningsmiljøene. For to år siden ble en uttalelse av statsminister Erna Solberg ganske omdiskutert. Hun påsto at iskanten flyttet seg selv, og derfra argumenterte regjeringen for at oljeleting kan foregå lengre nord. Frp-politikeren Terje Søviknes uttalte også, nå nettopp, at iskanten flytter seg nordover av seg selv. Det er faktisk deprimerende at rapportene ignoreres av politikerne.

Jeg har også arbeidet med bestillingsverket, Transmission, til Geometry of Now, i Moskva, kuratert av Mark Fell. Der fylte jeg et vanvittig svært rom i et nedlagt kraftverk med lydene av 10 000 år gammel is som smelter, mikset med kneppelydene av krepsdyr, skjell og fisk på korallrev. I tillegg lagde jeg et bestillingsverk til åpningskonserten på Borealisfestivaleni Bergen. Havforskningsinstituttet sitt lager, Skur 17, ble fylt med lyder av skipstrafikk, seismikk, detonasjoner, påling, og militær sonar. Blant andre ting skal Rats, et bestillingsverk for Munch i bevegelse/nyMusikk, presenteres i Oslo under Ultimafestivalen, i september.

Jag har läst några intervjuer med dig, och du beskriver dina ljudinspelningar som väldigt tidskrävande. Du besöker platser som dessutom kan ligga väldigt otillgängligt till och vara farliga, t. ex. glaciärer i Arktis, som kan kalva närsomhelst. Du är alltid ute själv, och berättar om inspelandet som extremt koncentrerat. Så läser jag på din hemsida att du det senaste halvåret besökt Tyskland, USA, Frankrike, Norge, Ryssland, Nederländerna, Danmark och Indien, oftast i förbindelse med egna utställningar. Hur får du tid till detta, hur ser din vardag som konstnär ut?

Jeg har blitt veldig god til å planlegge, og har under flere år opparbeidet meg en måte å arbeide på som gjør at det kan kombineres med, eller rettere sagt, også bli hverdagen min. Nå har jeg planlagt to år fremover med et ganske tett program, og så setter jeg alltid av litt tid mellom disse reisene, sånn at jeg har mulighet til å gjøre konserter, opptak eller presentasjoner av kortere varighet. Jeg må kun tenke på et prosjekt om gangen, ellers går det bare ikke. Det å gå turer med hunden er en fin avveksling fra jobb, da kobler jeg veldig av. Jeg har også to barn. De er voksne nå, så nå klarer de seg selv.

Du utbildade dig i kemi, matematik och fiskekologi. Stämmer det att det var kombinationen eksem och laboratoriejobb som tvingade dig att avbryta planerna att bli marinbiolog? Hur kom det sig att du bestämde dig för att gå därifrån till att bli just konstnär?

Ja, jeg skulle begynne på laboratoriekurset i biokjemi og klarte ikke å holde reagensrørene. Fingrene mine så ut som kjøttkaker, det var helt forferdelig. Man kan si at det var en kombinasjon av dette og at jeg alltid har vært glad i å tegne, og tok kveldskurs på Strykejernet kunstskole mens jeg studerte på Blindern. Tegningen tok mer og mer over, så jeg ble sittende på lesesalen å tegne i stedet for å lese. I tillegg var jeg med å arrangerte konserter i Studentersamfunnet, så jeg var faktisk allerede da inne i lydverdenen. Jeg har alltid vært opptatt av havet og uutforskede områder, og av hvordan vi forholder oss til verden rundt oss. Fagene har bare ulike perspektiver, men interessen og engasjementet er det samme.

Vad var det bästa, det nyttigaste du fick lära dig på konstskola, som du har användning för i din dagliga praxis?

Det må være måten å løse ting på. Man blir veldig vant til å tenke ut løsninger, både rent teknisk, men også tankemessig. For meg var grunnteknikkene veldig bra å få med meg; tegning, komposisjon og det der. På Goldsmiths i London hadde vi mye teoretisk og idébasert undervisning, det var også bra, på sin måte. I den perioden sluttet jeg også å lage ting. Det føltes så meningsløst å lage flere objekter og fylle opp verden med enda flere ting.

Hur funkade det för dig?

Mot slutten av studiene ble jeg kjempefrustrert av å ikke kunne kommunisere med andre enn de i kunstverdenen, personer som allerede kjenner kodene. Da jeg senere begynte å jobbe i Nattjazzen i Bergen så jeg på mulighetene til å lage utstillinger inne blant det publikumet som allerede fantes der, det ble til det treårige prosjektet 12 NETTER. Senere gjorde jeg prosjektet street level sammen med Pfelder og Stefan Schrøder, ute i Nygårdsgaten i Bergen. Bergen er et fint sted til å få til samarbeid og sette ideer ut i livet.

Hur får du det att gå runt ekonomiskt, har du haft extrajobb?

Nei, for jeg har alltid jobbet med det jeg har vært interessert i. Jeg har jobbet endel som produsent for andre, og som initiativtaker for prosjekter, men har ikke tenkt på noe av dette som ekstrajobber. De siste 12 årene har jeg levd av det jeg gjør som utøvende kunstner. Jeg har et stipend i bunnen, men er avhengig av å ha minst ett større oppdrag per måned i tillegg, for at det skal gå rundt. Problemet med det er at jeg aldri egentlig har tid til å fordype meg i å jobbe med utgivelser, for eksempel. (Har tre på vent som jeg skulle ha jobbet med for Touch). Det tar tid å jobbe i studio, og det har jeg ikke råd til å holde på med.

Vilka likheter och skillnader finns det mellan att jobba med vetenskap och konst? Jag tänker att bägge forskar, men på lite olika sätt. Bägge vill bli överraskad och drivs av en nyfikenhet. Den vetenskaplige forskaren producerar mätbara, kanske mer konkreta resultat, medan konstnärens uppgift är kanske att ställa fler frågor än att komma med tydliga svar?

Jeg prøver å unngå å skille det fra hverandre. Det er personene og kommunikasjonen oss imellom som er viktig. Jeg tror naturvitere og kunstnere kan møtes i et felles engasjement for det vi driver med. Men samtidig så er det jo forskjellige fag som har forskjellige språk; en person som har studert naturvitenskap har jo ikke den samme kunnskapen som den som har studert kunst, det sier seg jo selv. En naturviter innser kanskje ikke automatisk hva du mener med komposisjon eller forholdet mellom rom og objekt i en installasjon. Og en kunstner vil ikke nødvendigvis forstå hva havstrømmer og hele økosystem innebærer. Jeg tenker at man er engasjert og opptatt av det samme, men fra ulike inngangsvinker. Så ja, det er klart det kan være en fordel for meg som har studert både naturvitenskap og kunst når det kommer til å forstå hva forskerne snakker om. Men det oppleves ikke som to separate fagområder. Til tross for at jeg har studert både naturvitenskap og kunst, så er det for meg det samme stedet å arbeide ut fra. Jeg kjenner det så godt, og jeg har vært interessert i det siden jeg var barn.

Det som driver meg er nok at jeg er veldig engasjert i hva vi mennesker gjør med planeten, og da spiller det ingen rolle om det er kunst eller vitenskap jeg skaper. Det er folk med engasjement i begge fagområdene. Jeg holdt nylig et foredrag på Einar Granum Kunstskole, og fikk spørsmål fra en av elevene om det hender at personer synes at det jeg lager ikke er å anse som kunst. Og ja, det stemmer! Og da er det ofte billedkunstnere som mener det. Enkelte kunstnere blir faktisk sinte når de er på en utstilling med mine verk. Haha, det er ganske interessant. Jeg vet hva jeg holder på, men ikke nødvendigvis hva det kalles. Og det er helt greit. Men jeg identifiserer meg nok mest som billedkunstner selv, ja.

Forskere er jo like forskjellige seg imellom som kunstnere er det. Men den mest åpenbare nyansen er de vitenskapelige metodene som forskere er forpliktet til å forholde seg til. Man må teste en hypotese ganske grundig. Kunstnere behøver jo ikke legge frem en rapport på den samme måten. Som kunstner så kan jeg derimot foreslå ting og komme med flere spørsmål, uten å forme en konklusjon. De opptakene som jeg gjør går det ikke an å bruke i vitenskapen, min metode er alt for usystematisk. Som kunstner er jeg jo nokså fri og kan forfølge det jeg har lyst til.

Beslutet att sluta göra fler objekt till en värld redan överfull av ting, och bara göra ljud, är ett miljöpolitiskt ställningstagande. Är det en slags raffinerad aktivism du håller på med?

Nå har jeg jo forsåhvidt gitt ut CD-er, vinylplater og USB-stikker, så noe objekter har det blitt, og jeg tegner hele tiden. En årsak til at jeg begynte å jobbe med lyd er at man kan nå veldig mange mennesker med det. Flere ganger har jeg vært med i BBC radio og snakket med professorer og andre om for eksempel undervannsmiljø og lydforurensning, og da kan det jo faktisk være flere millioner som lytter! Jeg arbeider også med plateselskapet Touch i London, de har et verdensomspennende distribusjonsnettverk som også treffer veldig mange mennesker, mange flere enn om jeg kun hadde arbeidet i en white-cube-situasjon.

Det är uppenbart att allt vi människor gör utgår från våra egna sinnen. Synen är vårt viktigaste organ för att hämta information, och det speglas t. ex. i språket; vi vill bli sedda för dem vi är, vi har helheltsbilden av en situation. Och när vi pratar om havsdjupen, så kan vi direkt se var ljuset tar slut, d. v. s. var gränsen går för vad människan kan uppfatta. Det är ju helt naturligt. Men det du visar (igen en syn-referens.. kan man visa ljud?) för oss är ju något som vi med våra egna öron inte kan uppfatta om vi hade varit under vattnet. Du öppnar upp en ny värld för oss, vi får en glimt av hur andra väsen upplever sin omvärld, och det genomsyras av medkänsla och en vilja till förståelse. Tänk hur många andra sätt det då måste finnas? Svindlande! Att fisk gör ljud, varför fick man inte lära sig det i skolan?

Ja, jeg blir fryktelig glad hvis kunnskapen om lyder i undervannsmiljøer kunne løftes fram og bli generell kunnskap. Det ville være fantastisk hvis jeg kunne bidra til det! Jeg tror vi har vært inne i en lengre periode av glemsel, hvor vi har forsømt gammel kunnskap. Noen fortalte meg at grønlendere setter årene mot tinningen når de jakter. Derigjennom bruker de benkonduksjon for å lytte til hvor hvalene befinner seg. Aboriginere forteller sin historie til yngre generasjoner gjennom å synge. I en slik sang ble det fortalt at det en gang for flere tusen år siden plutselig ble skylt i land en mengde døde dyr. Senere ble fortellingen bevist med dagens teknologi og vitenskap. Jeg tenker at man i større grad bør stole på slike gamle sanger og fortellinger! Det har jeg også lyst til å jobbe med.

Vi pratar mycket om ljud, men vad är tystnad?

Som fravær av lyd, mener du? Det finnes ikke. Det er ikke mulig å oppleve det så lenge man lever. Kroppen er full av lyd. Jeg blir skremt når jeg er på et sted hvor det ikke er noe lyder. Av fugler, insekter eller andre dyr. Faktisk, så er ikke stillhet noe positivt. Stillhet er kanskje det man mener med fravær av menneskeskapt lyd, og akkurat det er det nesten umulig å finne på jorden nå.

Du rör dig mellan väldigt olika miljöer; arktiska vidder, gallerier, tropiska stränder, festivaler, presentationer, ljudstudioer.. allt med Oslo som nav. I vilket sammanhang känner du dig mest hemma?

På Grønland, men jeg trives godt med å stå på en ferge i skikkelig hardt vær utenfor Bergen. Det er lykke!