Olof Nimars Kim

Olof Nimar, gjestekunstner ved Lademoen Kunstnerverksteder, er aktuell med utstillingen Kim på Babel medio februar. Nimar er utdannet ved kunsthøyskolen i Malmö og har tidligere deltatt i gruppeutstillinger ved Lunds Konsthall, Lund og Charlottenborg, København. Nimar har også stilt ut i Galleri Mors Mössa, Gøteborg og One Night Only på UKS, i samarbeid med Örn Alexander Ámundason. Per Kristian Nygård har pratet med Olof Nimar før utstillingen:

– Du har samarbeidet med Örn Gudmundson gjennom flere prosjekter tidligere, så jeg vil foreslå et samarbeid som utgangspunkt for dette intervjuet: Hva synes du jeg skal spørre deg om?

– Du menar Örn Alexander Ámundason?

– Ja, jeg mener Örn Alexander Ámundason!

– Eftersom du nu nämner samarbetet med Örn, kan det ju vara lämpligt att fråga hur det samarbetet fungerar, kanske?

– Hva innbærer det å så bokstavlig lage et arbeid sammen?

– ”A Collaboration Monument», som projektet heter, går ut på att försöka utföra ett jämlikt samarbete. Och i detta fall är det jag och Örn som ska enas. I arbetet har vi försökt finna en metod som gör detta möjligt och sedan visualisera den processen med ett mål, att förverkliga ett monument.

– Hva slags metode kom dere frem til?

– Vi insåg snabbt att vi behövde hjälp av utomstående för att kunna utföra ett kompromisslöst samarbete där vi fortfarande kunde få våra båda viljor igenom. Och för att nå vårt mål, ett samarbetsmonument, behövs givetvis förarbete som t.ex. en skiss. Men varken jag eller Örn kan vara den som håller pennan i sin hand. Detta skulle givetvis innebära en stor maktposition, därför valde vi att kontakta någon som kunde göra detta åt oss. Någon som skulle teckna det vi önskade utan att själv påverka resultatet. Personen i fråga kan inte heller ha tidigare träffat någon av oss, då även detta skulle innebära en obalans i samarbetet. Utan hen ska vara inför oss anonym.

Rent praktiskt gick det till som så att «surrogaten», som vi har valt att kalla den som tecknar, blir tagen till ett separat rum. Där kommer surrogaten ha papper och penna samt ett par hörlurar. I hörlurarna kommer hen att höra min röst i ena örat, samt Örn i det andra. Vi båda ska befinna oss i olika rum, inte i kommunikation med varandra. Och hittills har vi till och med befunnit oss i olika länder. På detta sätt är surrogaten vår gemensamma hand, ett verktyg för att sedan styra skissen dit vi vill ha den tillsammans. Självklart innebär detta en stor utmaning, näst intill omöjlig, för den som är surrogat, då vi många gånger pratar samtidigt, och hen får då samtidigt följa båda. När vi sedan har en färdig skiss, har vi skickat den till en arkitekt som har haft i uppgift att göra skissen tredimensionell, samt anpassa den efter den plats den ska placeras. Samt val av material. När arkitektskissen är klar, realiseras monumentet efter de angivna riktlinjerna.

– Monumenter er ofte blitt reist som et virkemiddel for å underbygge og legitimere troen på ulike samfunnsformer eller ideologier. For hvem ville dere lage et monument?

– Vi har valt att kalla det just monument, och inte en skulptur som det också skulle kunna ses som, för att peka på den händelse, eller process som har skett. Men också för att vårt samarbete handlar mycket om ledarrollen och hur vi blir styrda. Dock har detta samarbete varit utan en ensam ledare, som ett monument vanligtvis gestaltar. Så det är väl ett sett att understryka den politiska aspekten av projektet. Men någon specifik målgrupp för våra monument har vi inte hittills pekat ut. Vårt huvudsakliga intresse är inte främst det faktiska monumentet, utan snarare processen bakom. Och om vår idé faktiskt är genomförbar. Därför visas också arbetena alltid i sin helhet, och betraktaren kan följa de olika ”stegen” som har gjorts.

– Vi sitter nå i atelieret ditt, og på to av veggene er det teipet opp og festet tøystykker med initialene KIM. Rundt oss er det ymse vage objekter… Hvem er Kim?

– Ja, vem eller vad är Kim? Kim är min huvudkaraktär, eller de objekt jag jobbar utifrån för utställning på Babel. För mig är Kim lite svår att definiera. Men jag gillar namnet. Det är fint och kort.

– Hvordan oppstod dette utgangspunktet?

– Jag har tänkt ganska länge att jag vill jobba utifrån ett namn. Men jag ville att det skulle vara ett könsneutralt namn, så det lättare kunde appliceras på objekt. Kim tyckte jag själv var det ultimata namnet för detta. Det är vanligt både för män och kvinnor i Asien, Nordamerika, och även här i Skandinavien. Objektet som representerar Kim den här gången är ett bildäck jag hittade här i Trondheim. Så just nu jobbar jag på en text där jag berättar om Kims/bildäckets historia.

– Du har en fiktiv hovedkarakter som utgangspunkt for utstillingen din, altså et litterært utgangspunkt for visuelle gestaltninger. Er dette en slags selvpålagt begrensning for å komme i gang, eller er det også en måte å slippe kontrollen over det visuelle arbeidet på?

– Huvudkaraktären är på ett sätt fiktiv, då den presenteras i texten. Men samtidigt också konkret, eller verklig, då den visas i form av ett bildäck. När det kommer till utgångspunkten tror jag det snarare är omvänt. Att det är i det visuella, bildäcket, arbetet startar, om en kan uttrycka sig så. För att sedan få fortsätta i texten. Och absolut är det ett sätt att skapa begränsningar. Utan begränsningar hade det varit svårt att komma fram till något överhuvudtaget.

– Hva søker du da å komme frem til?

– Oj. Tuff fråga. Tror inte jag har direkt ett specifikt mål med mitt konstnärskap. Än iallafall. Men sen finns det ju givetvis tydliga liknelser mellan mina verk och ett visst intresse som de alla grundas i. Och intresset är ofta just text och form, det immateriella gentemot det materiella. Och att hitta ett språk som beskriver dem båda. Men egentligen önskar jag nog bara att få komma fram till vad jag vill komma fram till.

Kim åpner på Babel Visningsrom for kunst 14. februar kl 19.00. Utstillingen står til og med 23. februar 2014.