Nytt Nationalmuseum Jamtli

Sommaren 2018 öppnade Nationalmuseum en filial i Östersund, närmare bestämt på Jamtli, som är känt som friluftsmuseum med inspiration från Maihaugen i Lillehammer och som även bl. a. huserar Jämtlands Läns Konstförenings samling. I somras utökades alltså arealen för visning av konst rejält med en omdiskuterad byggnad ritad av det danska arkitektkontoret Henning Larsen Architects. Utställningarna visar verk ur Nationalmuseets samlingar, kuraterat i Stockholm och förmedlat av Jamtli. ArtScene Trondheim stämde träff med avtroppande chef Henrik Zipsane och pratade om visioner, rollspelspedagogik och länken mellan Jämtland och Trøndelag.

Nationalmuseum Jamtli öppnade i juni 2018, 60 mil norr om huvudstaden. Hur kommer det sig att man har gjort det, och varför just i Östersund?

Grunden till varför vi gör det handlar om att låta Nationalmuseums samlingar möta Jamtlis prisbelönta pedagogiska arbete. De kan också infria sitt krav på sig att komma ut i landet, och vi får möjlighet att visa delar ur deras samling för en ny publik. Idén uppstod i januari eller februari 2010 då jag och ett par kollegor från Jamtli besökte Nationalmuseum i Stockholm för att diskutera den utställning vi planerade till Jämtlands Läns Konstförenings 100-årsjubileum i 2012. Vi känner varandra väl, och under mötet var stämningen helt fantastisk och vi började fantisera om att de borde etablera en filial uppe hos oss. Det var en diskussion som uppstod parallellt med att Moderna Museet skulle inviga sin filial i Malmö några månader senare. Samma höst hade vi den första träffen med Kulturdepartementet, som också tyckte detta var jätteintressant, och gav oss klartecken till att fortsätta jobba på idén utifrån samma modell som Moderna Museet använt sig av när de etablerade sin filial i Malmö. I princip går den modellen ut på att vi här uppe haft huvudansvaret för själva byggnaden, men när det kommer till driften så delar vi på uppgifterna. Vi började direkt skissa vidare på projektet, vilket tog flera år innan det i 2015 blev full fart framåt eftersom det öppnade sig fler finansieringsmöjligheter, och vi kunde genomföra en arkitekttävling. Så tog vi det första spadtaget 2016.

Nationalmuseum driver flera samlingar runtom i Sverige, men det här är deras enda filial förstår jag det som?

Ja, så är det. Det här är andra gången i Sverige som ett statligt museum inviger en filial. Den första var Moderna Museets filial i Malmö. Jag vet också att Maritima museerna i Stockholm håller på att flytta sin samling av fritidsbåtar till Härnösand, så det verkar hända endel på den här fronten. Naturligtvis med inspiration från Tate Modern och Louvre och andra stora museer ute i Europa som hållit på med att etablera filialer i periferin i ganska många år.

Nationalmuseum Jamtli är placerad 25 mil från Norges tredje största stad, där man har flera konstinstitutioner och ett universitet med både konsthistoria och kunstakademi. Påverkar närheten till Norge kurateringen? Hur har ni tänkt närma er den norska publiken, som ju är potentiellt väldigt stor? Det är ju rätt sensationellt att ha ett mini-nationalmuseum i andra änden av Nabotåget istället för sex timmar söderut i Oslo!

Ja vi vet att det finns en potential här som det skulle vara väldigt dumt att inte exploatera. När vi hade 100-årsmarkeringen för unionsupplösningen i 2015 så minns du kanske att t. ex. Livrustkammaren och Nordiska Museet deponerade olika samlingar från unionstiden tillbaka till systermuseer i Norge, framförallt till Maihaugen tror jag det var. Men det hände ingenting motsvarande på konstsidan. Så på Nationalmuseum så finns det en stor samling norsk konst från unionstiden, som ingen har sett på 75-100 år! Tänk om vi kunde visa dem här uppe, det hade varit otroligt spännande. Det är en riktig kulturskatt med bl. a. Eckersberg och andra! Den nuvarande byggnaden invigdes 1866 och skulle vara dubbelmonarkins nationalmuseum, så det är klart att man köpte in en hel del norskt.

Är det något därifrån som visas i utställningen Från gryning till skymning – nordisk konst kring sekelskiftet 1900, som öppnar nu i dagarna?

Ja, det finns härliga norska verk av Fritz Thaulow, Harriet Backer, Sofie Werenskiold, Hans Fredrik Gude, Christian Krohg och Erik Werenskiold, och fina målningar och skulpturer från Finland och Danmark förutom Sverige.

Hur fungerar kurateringen rent konkret?

Vi har en arbetsgrupp som består av vår konstintendent Christina Wistman och vår ledande pedagog Malin Bäckström och utställningsansvarig Magnus Stafverfeldt och den motsvarande personalen från Nationalmuseum. Susanne Pettersson, som är överintendent på Nationalmuseum, och jag presiderar i gruppen, men deltar vanligtvis inte i det praktiska arbetet. Förenklat kan man säga att de producerar utställningarna, transporterar och monterar. När utställningen är på plats så är det vi som hanterar den, gör ett pedagogiskt program för den, osv.

Hur kan ni då säkra att utställningarna får en lokal anknytning?

Det behövs inte. Konsten känner inga gränser. De större konstmuseerna, i motsättning till kulturhistoriska museer, behöver inte vara platsbundna. Vi har en lång historia där man har skickat konstverk runt i Europa och hela världen och visat upp dem till besökare, och det har ju i princip aldrig hänt på den kulturhistoriska sidan.

Jag kan tänka mig att jämtar, som generellt har svårt för ’storsvensken’ som ska komma och bestämma, kan uppleva att Nationalmuseum Jamtli är ett UFO från stora huvudstaden, som landat full av finkonst som är svår att förstå sig på?

Nej, vi har tvärtom upplevt att många, faktiskt över 2 000 personer, har kommit hit i sommar för att enbart besöka Nationalmuseum Jamtli. Inte bara från andra håll, utan också jämtar, och oftast har det varit från den målgrupp vi tidigare haft svårast att nå; mor- och farföräldragenerationen som kommer själva utan barn och barnbarn. Vi har även sett att många barnfamiljer som kommit framförallt för att besöka Historieland tar en tur in i Nationalmuseum. Vi är fortfarande störst i Skandinavien på att använda oss av rollspel som en del av pedagogiken. Det är nyckeln till att sänka trösklarna på riktigt. Man behöver faktiskt inte ha läst konsthistoria på universitetet för att kunna ta del av utställningarna här. I grunden är det en demokratifråga; alla är med och betalar för Nationalmuseum, och alla ska kunna ta del av det. Vi vill göra något för alla, oavsett vad man har för förutsättningar eller bakgrund. Det har blivit ett signum för Jamtli. Rollspelet skapar ett unikt bemötande. Det är analogt och i realtid, vilket blir allt viktigare i takt med att världen digitaliseras. Här har vi anställda som tar hand om dig när du kommer, du är i centrum. De familjevisningar vi haft på Nationalmuseum Jamtli har varit väldigt uppskattade. Vi har testat olika modeller, och en som var väldigt lyckad var en  visning som startade ganska traditionellt med en person som står och berättar inför en grupp av föräldrar och barn i olika åldrar. Plötsligt så kom aktörer som spelade Magnus, Brasse och Eva in och började diskutera konsten med varandra och barnen. Föräldrar och barn hade en gemensam stark upplevelse, och många föräldrar berättade efteråt att barnen aldrig tidigare vågat gå in i en diskussion med andra barn som de inte känner så gott.

(Magnus, Brasse och Eva hade ett legendariskt och kultförklarat barnprogram på Sveriges Television på 1970-talet; ’Fem myror är fler än fyra elefanter’, som setts av flera generationer svenskar. Journ. kommentar.)

Jag är själv øst-trønder, från Jämtland alltså, och har bott i Trondheim i 17 år, och slås ibland av hur lite man på konstscenen känner till vad som händer på andra sidan fjället. Det är många som inte alls känner till att man kan åka till Östersund och se en äkta Rembrandt, t. ex. Vad tänker ni göra åt det?

Ja, vi har nyligen t. ex. etablerat ett samarbete med Ski-Star, den stora operatören för skidliftarna i Åre, Vemdalen och Tydalen, alltså både på norska och svenska sidan, och min tanke är att så småningom både från Trondheim kunstmuseum och Nationalmuseum Jamtli kunna erbjuda gästerna i fjällvärlden fantastiska upplevelser, för det är inte långt från fjällen till vare sig Trondheim eller Östersund. Nu har vi fantastiska konstupplevelser nära intill, och man kan ju inte åka alpint varje dag när man är i fjällen en hel vecka; någon dag vill man ju äta god mat, och gärna ha andra typer av upplevelser som att t. ex. se på konst. Direktören för Ski-Star i Åre är helt med på detta, han inser också att vi här har helt nya möjligheter.

Det finns ju många anledningar att bryta traditionen att tänka längs longituden ner mot kontinenten och istället rikta sig västerut, längs den historiska handels- och pilgrimsrutten Trøndelag-Jämtland. Konsthallen Lat. 63 och andra initiativ är bra exempel på det.

Vi har länge haft ett nära samarbete med Museene i Sør-Trøndelag, framförallt med vårt systermuseum Sverresborg Folkemuseum, och vi har faktiskt alltid ett eller flera Inter-Reg-projekt gående samtidigt, så det är vi något av experter på! Nu blir det nytt för oss att vi kan i tillägg samarbeta på konstsidan. Det ska bli spännande! 

Vilken typ av samarbeten ser du för dig där?

Vi måste hela tiden ha med oss att det är Nationalmuseum som etablerar sig i Östersund, det är inte Jamtlis Nationalmuseum. Jag ser gärna att vi kan ta med kollegor från Trondheim kunstmuseum med i diskussioner i arbetsgruppen för att utveckla gemensamma projekt. Granne med Nationalmuseum Jamtli ligger lokalen som är vår gamla konsthall, som vi fortfarande använder. Tänk om Trondheim kunstmuseum ville göra en utställning där som är i dialog med den på Nationalmuseum Jamtli. Och så kunde vi stå till tjänst för ett utställningsprojekt i Trondheim! Det här öppnar upp för helt nya möjligheter.

Kan du berätta om finansieringen av Nationalmuseum Jamtli?

Hela projektet har kostat ca 80 miljoner kronor. I grov uppdelning är 25% offentliga pengar från Östersunds kommun och Regionen Jämtland-Härjedalen och litegrann från Nationalmuseum, 25% kommer från EUs regionala utvecklingsmedel via det som heter Tillväxtverket, den tredje fjärdedelen har vi lånat i banken och den fjärde är finansierad av privata företag och föreningar här i Östersund och Jämtland, tillsammans med Postkodlotteriet, som är en nationell privat stiftelse. 

En relativt stor del av finansiering kommer alltså från privata samarbetspartners. Vad får de i gengäld för sitt ekonomiska stöd?

Under hela etableringstiden har vi ungefär varannan månad haft träffar med alla våra samarbetspartners, där vi berättat om var vi är i processen och så. När vi kom igång med byggnaden började vi med visningar av lokalerna för dem, och de har fått vara testpiloter på våra pedagogiska program.

Nu när vi öppnat museet har vi haft en rad tillställningar speciellt för våra dem. Det har varit antingen med flera av dem eller bara ett företag som kanske har en kundgrupp de vill bjuda på något speciellt. Då står vi för en specialvisning som är designad för just den gruppen. Just nu håller vi på att omförhandla avtalen vi har med dem, så att de ska bli långsiktiga. Vi tror fullt och fast på att vi kommer att växa och tyvärr är det så att det offentliga inte klarar av att vara med i den växten, så vi måste hitta andra lösningar. Som det ser ut generellt för Jamtli så står det offentliga för 50% av våra anslag och resten kommer från privata sida och pengar som vi tjänar själva. Men om 10-12 år så är jag ganska säker på att bara runt 30% är offentliga pengar och resten privat eller egenintjäning.

Regeringens vårbudget har stramat åt generellt på kulturfronten. Detta gör t. ex. att Nationalmuseums underskott växer till hela 40 miljoner kronor. Vilka konsekvenser kan det få för Nationalmuseum Jamtli?

Vi har en bra dialog med Nationalmuseum och med Kulturdepartementet. Alla parter i samarbetet är stolta av vad vi har åstadkommit tillsammans, så det finns en vilja att vi ska lyckas med verksamheten också. Men naturligtvis blir både vi och vår regions företrädare bekymrade när Nationalmuseum beskriver de problem de ser fram för sig. Vi har meddelad Kulturdepartementet att vi förväntar oss att Nationalmuseum kan leva upp till sin del av samarbetet och neddragningar på verksamheten i Östersund leder till sämre service för gästerna här än i Stockholm, och det kan väl inte vara rimligt. 

Blir det aktuellt att t. ex. samarbeta ännu mer med privat näringsliv, och på vilket sätt isåfall?

Nej, inte i samband med den dagliga driften. Men vi fortsätter naturligtvis det fina samarbete med företagen inom Jamtliklubben och blickar fram mot nya investeringar, som är intressanta för näringslivet och oss.

Arkitekturkritikern Mark Issit uttalade sig i sitt program Stadsinspektionen på Sveriges Radio om Nationalmuseum Jamtlis byggnad som ’svensk dumsnålhet på sitt allra värsta’, apropå att originalteckningarnas ljusinsläpp på taket rationaliserats bort av ekonomiska skäl. Vad tycker du om det?

Jo, tack, jag blev faktiskt besviken över att de inte kontaktat mig för ett svar på den kritiken. Vi har inte byggt ett nationalmuseum för att det ska vara en arkitektonisk pärla, men vi vill ha en värdig exteriör till den verksamhet som ska bedrivas i huset. Vi har haft ett fint samarbete med Henning Larsen Architects i Köpenhamn, och vi kom gemensamt fram till att taket blev för komplicerat. De ritade om taket fyra gånger innan vi kunde fatta beslutet. För att taket skulle hålla kammarkollegiets säkerhetskrav blev det orimligt dyrt, så därför fick vi hitta en alternativ lösning. Jag förstår att man kan tycka att vi borde följt originalritningarna, men det är helt verklighetsfjärran. När man sitter med det ekonomiska ansvaret måste man ju förhålla sig till de pengar man faktiskt har. Arkitekten hade ju heller aldrig gått med på en lösning som de inte stod för.

Det är dessutom väldigt få besökare som kommer flygandes från ovan och ser taket!

För att täcka kostnaden för byggnaden, som blev dyrare än väntat, så sålde ni målningen Narcissus av den ryske konstnären Ilya Repin, ur muséets samling. Enligt ICOMs regelverk kan inkomsten efter försäljning av verk ur samlingen bara gå till nya inköp till samlingen. Hur har ni resonerat kring det?

ICOMs etiska reglar är vägledande och vi följer i huvudsak dessa. ICOM säger inte att museer bara kan sälja objekt från samlingarna för att förvärva nya objekt, men att det vanligtvis vill vara det som medel från försäljning bör användas för. Det är något annat! ICOM Sverige kontaktade mig i samband med processen och de förstod vårt agerande och oavsett att de inte gillade det respekterar de också vår handlingsfrihet. Vi har använt medel från försäljning av ett verk för att bidra till extrakostnader i samband med bygget av ett konstmuseum. Naturligtvis har vi följd den process som föreskrivs och allt är dokumenterad. Målningen var mycket udda i våra samlingar och nåde inte alls sin naturliga publik hos oss.

Nationalmuseum Jamtli kanske man kan se som en statlig koloss i miniformat. Hur placerar ni det i det lokala konstlivet, och vilken typ av arena för professionella konstnärer som bor i området vill ni vara?

Vi är väldigt ödmjuka när det gäller den delen. En av våra stiftare är Jämtlands Läns Konstförening, och vi har genom vår konstintendent Christina Wistman god kontakt med gallerier och ett antal väletablerade konstnärer. Det är ju heller inte så att bara för att Nationalmuseum Jamtli finns så ska vi sluta göra egna konstutställningar! Vi växlar mellan att ha utställningar som bygger på våra egna samlingar och att invitera in samtidskonstnärer. Tillsammans med det kommunala bostadsbolaget Östersundshem har vi dessutom engagerat oss i Excercishallen, som vi gjort till ett mini-kulturhus.

Är det så att konstnärer och konststudenter går in gratis eller måste de betala för att se konstutställningarna?

Det vet jag egentligen inte, men vi är lite tuffa när det gäller rabatt på entréavgifter så jag tror de betalar som alla andra besökare. Vi är beroende av att tjäna pengar och kan inte vara glada idealister, och vi har så många grupper som tycker de ska gå in gratis. Varför skulle konstnärer komma in gratis?

Just för att kunna se på konsten, inte resten av Jamtli. Det är en vanlig praxis på andra konstmuseer, t. ex. i Trondheim. Det stimulerar till att skapa en mötesplats och arena för yrkesmässig utveckling eller fördjupning till en yrkesgrupp som jobbar mycket på egen hand och i många fall saknar naturliga sådana platser.

Nej, jag är inte säker på att jag håller med dig. Om jag är intresserad av astronomi kommer jag ju inte in gratis på ett astronomiskt museum. Vi är en aktör på marknaden, och säljer en produkt. Men barn upp till och med 18 år kommer in gratis.