En akvarellisk kartlägging av 1379 norska insjöar

Det började med att hon ville skapa en utmaning för sig själv i arbetet som konstnär. Teckna svåra organiska former när det är så lätt att teckna geometriskt. Detta var för nästan sju år sedan. Från 3 februari visar Barbro Tiller fram sin akvarelliska kartläggning av hela 1379 norska insjöar på Galleri Dropsfabrikken. Materialet suppleras med tillhörande upplysningar som hon hittat bland annat i Nasjonalbibliotekets arkiv av tidningsartiklar; händelser som utspelat sig kring sjöarna, dikter som skrivits, udda fakta och anekdoter. Och hela samlingen av vatten från sjöarna, i små flaskor med namnetiketter på. Jag gick på besök till Barbros ateljé på Lademoen Kunstnerverksteder och fick veta mer.

Märit: Du har alltså målat av de här sjöarna som de ser ut uppifrån, med akvarellfärger upplöst i vatten från själva sjön. Var kom den här idén från?

Barbro: Det startet i 2017, med et behov jeg hadde for motstand. Hvis arbeidet mitt blir for enkelt å utføre og jeg er blitt for flink i en teknikk, da finner jeg på et slags problem som jeg må takle, for eksempel ved å male med farger jeg ikke liker. Jeg tror det er sunt for hjernen å ikke bare gjøre det man kan. Siden jeg vanligvis lager geometriske, rette og forenklede former i trykk og collage ville jeg denne gangen tegne noe organisk, og da var formen på en innsjø det første jeg tenkte på. Jeg gikk på nettet og tegnet av den største, Mjøsa, så den nest største til jeg hadde omtrent 50 stykker. Mens jeg holdt på med dette, fikk jeg ideen om å male sjøene med vann fra akkurat den samme sjøen. Det var jo så selvfølgelig. Men jeg er jo en gammel kjerring med leddgikt og uten bil, så jeg kunne jo ikke samle inn alt vannet selv, derfor spurte jeg familie og venner om hjelp. Etter hvert spredte det seg i flere ledd og nå har til sammen 142 personer hjulpet meg! Det var en stor overraskelse at så mange fremmede mennesker ble så ivrige på å samle inn vann til mitt prosjekt. Noen av innsamlerne kommer til utstillingsåpningen, og da får jeg møtt dem for første gang.

Vad är det vi kommer få se på Dropsfabrikken?

I utstillingen viser jeg 1379 akvareller av innsjøene, med forskjellig typer tekst på. Det kan være alt fra geografiske og historiske faktaopplysninger, dikt, hendelser, sagn og historier om sjøen. En stor del av arbeidet mitt har bestått i å søke informasjon på nett og i Nasjonalbibliotekets arkiv med aviser og bøker. Der har jeg funnet mange gullkorn. Dessuten skal jeg vise hyller med små flasker med vann fra alle sjøene, og et bord med litteratur om vann og innsjøer, og så noen objekter som for eksempel marleik fra Selbusjøen og minnetallerkner med innsjømotiver.

Gullkorn säger du. Har du några exempel?

Jeg er veldig glad i populærvitenskap, så jeg synes det er ekstra interessant når jeg finner ut at høyden på Mjøsa er 157,8 meter. Det vil si at hvis man sender en laserstråle fra den ene stranden til den andre så er buen på jordoverflaten så lang sånn at høyden på midten av den tenkte laserstrålen og opp til vannoverflaten blir 157,8 meter. Og tenk at man på 1920-tallet skrev artikler om sjøormer på fullt alvor! Det finnes dessuten mengder av morsomme historier, for eksempel mannen på sykkel som gikk gjennom isen, og kunne trekke seg opp, fordi vottene frøs fast på iskanten. Så gikk han til nærmeste gård, lånte tau og krok og kunne fiske opp sykkelen.

Vilka likheter och skillnader är det mellan din metod och en vetenskaplig?

Jeg samler og studerer, men forsker ikke, og har heller ikke oppdaget noe nytt. Var det vitenskapelig, så hadde jeg testet en teori, og andre skulle fått samme resultat dersom de gjorde den samme testen. Jeg foretrekker å forholde meg helt fritt til det innsamlede materialet, sånn at jeg kan velge å bruke et dikt, eller hvorfor ikke en oppskrift på røye. Det er et materiale som mennesker lett kan forholde seg til. Noen har kanskje vært på fisketur i et vann, en annen syns det er morsomt med historier om sjøormer. Jeg har unngått å ha med tragiske historier om alle som gikk gjennom isen og druknet, særlig hvis det er mulig at nære slektninger fortsatt er i live. Men jeg har tatt med det at Halvdan Svarte skal ha gått gjennom isen i Randsfjorden med hele følget sitt.

Det kan ju vara snårigt att hitta fram i gammalt arkivmaterial. Har du stött på någon slags motstånd när du sökt?

Ja, navnene på sjøene kan skifte, og fremfor alt stavemåten. Hvis jeg søkte på for eksempel Sætertjønna fikk jeg kanskje ikke treff, fordi avisene kaller den Sætertjenna, eller -tjørna eller -vatnet, så jeg måtte prøve alle mulige stavemåter på alle sjøene for å være sikker på at jeg ikke gikk glipp av noe interessant.

Jag kan läsa in ett miljöpolitiskt budskap här också. I vilken grad ser du ditt projekt i sammanhang med till exempel NRKs stora kartläggning av 44 000 ingrepp i naturen de senaste fem åren, i en skala som verkar ha gått de flesta hus förbi?

Jeg vil heller vise frem det vi har, enn å lage plakater og gå i tog for naturvern. Hvis folk ser hvor mange fine sjøer vi har, så kan de tenke over selv at vi må passe på dem. Noen fortellinger om forurensninger og fredet skog som har forsvunnet er med i materialet mitt, og jeg har for eksempel malt en sjø som hadde høye nivåer av radioaktivitet i seg etter Tsjernobylulykken. Opplysninger om det er med, men jeg skriver ikke at det er ille, det regner jeg med at folk forstår av seg selv. Jeg tolker ikke informasjonen, for å si det sånn.

För några år sedan samlade du in ett exemplar av alla växter längs vägen hemifrån till ateljén och gjorde ett herbarium av dem, som bl.a. blev visat på Høstutstillingen i Oslo och utgiven som en bok. Du säger att du är en samlare, och du har samlingar av speciella saker lite överallt i ateljén. Var kommer det behovet ifrån?

Det er en trang som jeg tror er medfødt. Jeg har samlet på mange ting, for eksempel insekter. Jeg er veldig opptatt av detaljer og kan fort se en liten firkløver i en stor eng. For barn er det vel en måte å få orden på verden. Verden er så stor, så man må jo begynne å forstå de små tingene. Da min eldste datter var liten kunne hun sitte i en evighet og sortere kvister som hun samlet på, for å ikke snakke om samlingen hennes med ødelagte plastbiter som hun dro med seg hjem, til sin mors store fryd. Nå er hun forsker på Politihøgskolen.

Tänker du att det att få ordning på världen är ett grundbehov, och kanske en drivkraft bakom ditt samlande och sorterande?

Ja, jeg tror det. Alle er født med en nysgjerrighet om hva verden rundt dem egentlig er for noe, hvilke kategorier og systemer de inngår i.

Vattenprojektet ditt påminner om vetenskapliga planscher, som är gjorda för att förklara olika delar av världen, hur allt fungerar och hänger ihop. Ger ditt projekt dig en känsla av översikt och förståelse?

Nei, jeg har kanskje heller forstått at det ikke går an å få oversikt, og at verden er et enda rarere sted enn jeg trodde.

Var det förresten någon sjö du inte hittade någon information om?

Ja, det var det faktisk, så jeg benyttet meg av kunstig intelligens og ba Chat GPT skrive et dikt til den.

Vann –1379 innsjøer av Barbro Tiller åpner på galleri Dropsfabrikken 3. februar 2024.