Omvänd artikulering

Intervju 18.03.2021

Hans Egede Scherer arbetar med material som omger oss i vardagen. Deras ursprungliga funktion rubbas genom det sinnrika sätt han bearbetar och kombinerar dem på. Nya kopplingar och symboler uppstår. Tid och språk är andra viktiga komponenter i hans verksamhet. 

Sist Scherer ställde ut i Trondheim var för fem år sedan. Den gången på RAKE Visningsrom, med utställningen Slowly Backwards. Nu kan man se en samling nya verk i utställningen Eeehs ursprung på Babel. ArtScene Trondheim besökte utställningen innan åpningen, för ett samtal.

 

’Eeehs ursprung’ är en utställningstitel som får en att undra. Kan du berätta om den?

Jag gillar helt enkelt orden. Ursprung är ett så tungt ord, och eeeh är den totala motsatsen, så det handlar om att ändra maktbalansen. Ursprunget till nåt som är helt meningslöst, eeeh, som när folk tvekar.

 

Hans Egede Scherer. F. Susann Jamtøy/Babel

Ett verk som är med på utställningen består av pigment, kol och endel annat. Verket av plastduk är monterat på en solfjäderformad ram av ädelträ. Solfjädrar är återkommande i ditt konstnärskap. Varför är de så intressanta?

Dels är de symboler för en stark hantverkstradition, och dels tycker jag det är vackert att öppna och stänga en bild på det sättet. Inte minst är det en referens till teckenspråk. I societetskretsar på 1800-talet använde man solfjädrar till att kommunicera med när man flörtade, på en slags teckenspråk. Min mamma var dövstum. Jag och min tvillingbror växte upp med många språk kring oss; teckenspråk, svenska och så danska eftersom mamma var dansk, och tyska, eftersom pappa är tysk. Det är väl därifrån intresset för språk, och avsaknaden av språk, kommer.

Ja, du använder dig av just språk på olika sätt i utställningen. I flera av verken har du t. ex. klippt remsor av dagstidningar och lagt i sammanpressade lager inuti en ram.

Det är så mycket information runtomkring oss, som jag vill lösa upp på något vis. Orden har ju makt, så de styr en. Om du inte är artikulerad så har du mindre makt, och om du är välartikulerad så har du mer makt. Men det är två sidor av det. Språk och skrift står ju också för informationen kring oss som guidar oss, på ett positivt sätt. 

Hans Egede Scherer. F. Susann Jamtøy/Babel

Mina arbeten är små förslag till något annat. Det handlar om att plocka isär information och omstrukturera den som jag vill. Poängen är att vara kritisk till informationen, och vara medveten om att ta det man vill ha. Man behöver inte svälja allt. Men att lösa upp ett material betyder inte att det är borta. Jag tvingar det att bli mitt, jag gör en omvänd artikulering, det är det allting handlar om. I ett annat verk här har jag arbetat med historieböcker, och skrivit egna tecken på, med med mitt eget pigment. Det är väldigt abstraherat, men detta är alltså också skrift. Den ska symbolisera min skrift.

Ditt eget pigment?

Jag har tillverkat mycket av mitt eget material, t. ex. pigment. Jag gillar göra material från grunden. Jag dränker mässingsplåtar i ättiksprit, som evaporerar efter en vecka, och turkosa kristaller uppstår, som jag använder som pigment. Det har jag använt mycket. Jag gillar att det tar tid, att dra det till sin spets. Att jobba med papper på ett tidkrävande sätt började jag med på RAKE, faktiskt. Då tog jag en Websters Dictionary som jag skar i remsor och rullade i lim. Den växte till en stor disk. Ett av verken på utställningen här består delvis av djurben. Att tillbereda dem tog också lång tid. Jag fick dem från ett slakteri; fyllde två stora Ikea-påsar med köttslamsiga ben, och tog med hem på bussen. Det tog jättelång tid att koka dem helt rena.

Hur väljer du material?

Jag jobbar med det som är runt mig, och jag ser symbolik i de materialen som jag väljer. Betong är tungt, brutalt, modernt, kallt och låser fast. Ett materials historia kan fascinera mig; vad är det som har hänt med det? I andra fall kan det vara att det ger en kontrast. Det ädla kontra det skräpiga, t.ex. Och densiteten i ett material är viktigt.

Hans Egede Scherer. F. Susann Jamtøy/Babel

Kan du berätta om vägen från idé till färdigt verk?

När jag jobbar har jag aldrig några stora och långsiktiga planer på hur det ska bli. Jag bestämmer mig för att t. ex. använda tidningarna som grunden till det jag vill säga. Och när jag sitter och gör det, som är sjukt monotont, så förädlar jag idéerna i en slags renderingsprocess. Det upprepande i processen gör att jag försvinner in i det, på ett meditativt sätt.

Meditetar du?

Jag har gjort det i perioder, men släpper det ganska fort. För mig så fungerar konsten litegrann som meditation.

Du arbetar långsamt, men även väldigt direkt, t. ex. med de kalligrafiliknande tecknen. Hur hänger de olika arbetssätten ihop?

Jag separerar på de sakerna. Först bygger jag långsamt och noggrannt upp en grund, som jag sedan kan jobba på med ett helt direkt tillvägagångssätt. Jag har en slags kontrollbehov; jag gillar rent och minimalt – men rörigt.

Du har med flera collage i utställningen också?

Ja, de är ett slags öppna symboler för något som man vill nå. De kan utgöra en punkt att fixera på, ett riktmärke som visar vart man ska gå. Kompositionen letar inåt efter ett centrum.

Så collagen pekar framåt i tid och verken med tidningar och historieböcker pekar bakåt i tid? Där kommer jag att tänka på arkeologi och skikt av jordlager. Kan du säga något om den tidsaxeln?

Ja absolut. De kan hinta om något vildare och mer primitivt. Jag tror det ofta är därför som jag använder enkla material som trä och ben. Men att ta isär och ifrågasätta kan ge plats till något nytt, så man kan se det som att gräva ut en framtid.

Hans Egede Scherer. F. Susann Jamtøy/Babel

Vad finns i rummet längst in?

Där står en skulptur som jag gjöt här i galleriet igår, och öppnade imorse, precis innan du kom! Den heter Precursor, och består av slagträn som jag har svarvat i valnöt och mahogny, och sedan gjutit in i betong. Det är en upprorisk folkets kraft i slagträn, som knytnävar närmast, som här sitter fast i en ännu starkare kraft. Man kan associera till olika typer av slagträ; brännbollsträ, medeltida träklubba, batong kanske. Om formen får en för specifik mening så gör jag många olika former för att förvirra folk, för att det inte ska få en klar och tydlig symbolik. Jag gjorde betongen medvetet ganska porös, jag letade nästan efter att den skulle spricka. Så den håller på att krackelera. På det viset blir det ytterligare en spänning i det.

 

Hans Egede Scherer,
Eeehs ursprung

12.–28. mars 2021
Babel visningsrom for kunst