Grusregisteret

Åsne Eldøys utställning Grusregisteret visades 6–8 april på Galleri Blunk. Hon har utgått från det faktiska Grusregisteret, som är en kartläggning av Norges sand- och grusresurser, som pågått i regi av Norges Geologiske Undersøkelse (NGU) sedan sent sjuttiotal. Hon är intresserad i resursförvaltning, byplanlegging och övergångarna mellan natur och kultur. Grus visar sig vara en större gemensam nämnare än vad jag först förstått. Här är vårt samtal.

MA: Vad är det som är så fascinerande med grus?

ÅE: Interessen for grus kommer fra mitt arbeid med å fotografere boligområder, industriområder og randsoner. Jeg bevegde meg stadig mer ut i periferien. På et tidspunkt oppdaget jeg at en interesse for grushauger, og opphopninger av for eksempel asfalt, pukk og stein gjentok seg i bildene mine. Spor etter mennesker uten at individet er med i bildet, helt enkelt. Det er fascinerende at mennesket har en tendens til å samle ting og legge dem i hauger. Ettersom jeg stadig vekk kom tilbake til disse haugene når jeg fotograferte, begynte jeg å koble det opp mot min egen identitet og bakgrunn; jeg er oppvokst i en forstad til Bergen, som er kjent som byen mellom syv fjell. Jeg ser på grushaugene som fragmenterte fjell, siden de består av de samme partiklene. Så, av den grunn tiltrekkes jeg fjell, i form av grushauger. I tillegg har jeg gått mange turer på fjellet.

På et tidspunkt i løpet av mitt kunstneriske arbeid skjedde en åpenbar kobling mellom stein som byggemateriale og byutvikling. Særlig interessant er modernistisk byutvikling og sosial boligbygging, og alle de nye hjelpemidlene man fikk i arkitekturen – for eksempel utviklingen av sement og armert betong. Da jeg fotograferte et kalksteinsbrudd i Malmö, fikk jeg innblikk i den geologiske prosessen som ligger bak: For mange milliarder år siden ble skallene fra døde snegler og kreps omdannet til kalkstein gjennom en naturlig prosess, hvor de ble utsatt for blant annet varme og trykk. Denne kalksteinen blir så gravd opp og prosessert til sement, som igjen blandes med grus og vann og blir betong.

I prosjektbeskrivelsen har du med ett citat av Tom Heldal från NGU, som handlar om att vi måste satsa på att inhämta djup kunskap om naturen och dens respons på mänsklig påverkan. Han menar att vi måste handla utifrån den kunskapen för att vi och andra arter ska kunna överleva. Det är ett tydligt statement, som underbyggs av t. ex. dina stapeldiagram över vår stora konsumtion av grus. Hur kommer det sig att du valt att ha med det citatet, och inte t. ex. ett romantiskt, filosofiskt eller konsthistoriskt?

Det er et av flere sitater som jeg har prøvd å forstå, og som jeg ville finne ut av om jeg var enig eller uenig i. Jeg tror intervjuet jeg lånte sitatet fra hadde som overskrift; Har vi ikke kartlagt nok nå? Jeg tolker dette utsagnet som at det adresserer hele samfunnet. Så tenkte jeg at hvis jeg skal holde på med en slags kunstnerisk undersøkelse, så må jo denne være koblet opp mot samfunnet – omfatte flere enn meg selv og min egen interesse.

Så utställningen är att tolka som miljöpolitisk?

Ja, det kan den være. Den er definitivt opptatt av å sette søkelyset på hvordan vi forvalter ressursene rundt oss, med en miljøpolitisk inngang til dette spørsmålet. Ellers ville det jo ikke være aktuelt å dra paralleller til oljen, for eksempel. Debatten om olje er jo allmenn, men vi har ikke noen debatt om grus, som jo også er en endelig ressurs og samtidig en stor norsk eksportvare.

Du visade bl. a. fotografier på grustag i naturen, där man grävt ur de naturliga grusåsarna för att frakta och tillverka t. ex. vägar av. Bilderna är utskrivna på ett mjukt vinylmaterial, som för att visa på två av Norges största exportvaror i skön förening; grus och olja. Du är noga med detaljerna. Är det viktigt för dig att man ska känna till alla lager i dina installationer?

Nei, det må man ikke. Jeg regner med at det går an å gå inn i ulike lag av kunsten og feste seg ved det man er interessert i. Det finns politiske, historiske og geologiske lag, og jeg er ikke interessert i å fremheve det ene framfor det andre. PVC-materialet er dessuten det man benytter for å lage store bannere, for eksempel med reklame for nye leiligheter, og som monteres langs hele fasader. Så bruken av dette materialet er også en kobling til byutvikling, på den måten. Det å være nøye med detaljene er avgjørende for helheten i et verk eller i en utstilling, syns jeg.

Utställningen var väldigt informativ, och ganska torr, om du förstår vad jag menar. Till flera av verken, som visar stapeldiagram och statistik från Grusregistret, har du lånat den gamla tekniken cyanotypi, som man använde för att kopiera upp kartor ända fram till 1970-talet. Du använder ganska lågmälda uttryck och format, hur har du tänkt när du satt in så pass mycket information som en del av utställningen?

De brosjyrene og plakaten fra NGU sitt arkiv valgte jeg å inkludere også fordi det blir litt absurd på den måten. Når det står Dette er Grusregisteret, så høres det nesten ut som oppspinn! Det blir litt surrealistisk.

Ja, Grusregisteret skulle kunna vara ett punkband!

Ja, ikke sant. Samtidig er det vesentlig å ha med rapporten som jo er brukt som utgangspunkt, i tillegg til en del annet informasjonsmateriale fra NGU. Jeg har også tatt med tilsvarende materiale fra PGA, som er en forening for de som selger grus og pukk – for å få inn salgsperspektivet. Det er opp til hver enkelt om man ønsker å lese informasjonen, så klart, men den kan jo være nyttig for betrakteren. I tillegg beviser dette materialet at det som fremstilles faktisk er sant, og ikke noe jeg som kunstner bare har funnet på. Det gir utstillingen et dokumentarisk preg. Samme problemstilling kan knyttes til dokumentarisk fotografi; i hvilken grad kan man si at det faktisk viser virkeligheten? Der kommer overføringen til cyanotypi inn, som både har en historisk, vitenskapelig og arkitektonisk referanse, men som samtidig forkludrer bildet ganske godt. Det blir heller et visuelt kart, enn et informasjonskart.

På lördagen bjöd du in besökare till en exkursion till Gammelgruva på Løkken verk. Varför valde du att göra det som en del av utställningen? Skilde sig ert besök där från en vanlig turistomvisning?

Jeg er i hovedsak interessert i diskusjonen om hvilken betydning de menneskeskapte landskapene har hatt, hvor stein eller mineraler har vært utgangspunkt for utgravningene. Derfor var det relevant å oppsøke denne næringsvirksomheten i  nærheten av Trondheim. Ekskursjonen begynte i utstillingen på Blunk, hvor jeg gav deltakerne en introduksjon om hvorfor vi skulle besøke gruvene. Selve omvisningen foregikk ellers som vanlig. Jeg prøver å forstå hva som er natur og hva som er kultur, og hvordan de påvirker hverandre, både på individ- og fellesskapsnivå. Løkken verk er sådan et godt eksempel.

Du har haft att göra med flera geologer i förbindelse med utställningsarbetet, bl. a. på NGU här i Trondheim. Hur tycker du det fungerar att prata fag med naturvetare?

Jeg stilte en masse spørsmål som de sa de hadde vanskeligheter med å svare på, som for eksempel hvorfor de forsket på enkelte ting, og hva nytteverdien i akkurat det er, og hvordan man formidler forskningen sin. Det var spennende og interessant. Og overførbart til kunst, på den måten at man også her formidler noe til et nokså udefinert publikum. Hverken kunst eller naturvitenskapelig forskning henvender seg til en spesifikk gruppe. Det står for eksempel at Grusregisteret “skal være tilgjengelig for alle som trenger det”.

Så parallellen skulle kunna vara att konst är för alla och man ska tillrättalägga för att alla ska kunna nå konsten?

Ja. At kunsten skal nå alle blir kanskje vanskelig, men man kan i hvert fall ha som mål at kunsten skal fungere for flere grupper enn de innvidde.

Så du har en demokratisk tanke när du gör konst?

Ja, jeg vil i hvert fall ikke være det motsatte. Jeg prøver å hente inn flere motivasjoner og ulike innfallsvinkler når jeg gjør kunst.