Maaretta Jaukkuri – Symposia

Årets masterutstilling Symposia går av stabelen med åpning og kunstnersamtale den 16. mai i Trøndelag Senter for Samtidskunst. I den forbindelse har ArtScene Trondheim pratet med kurator for utstillingen, Maaretta Jaukkurri, om Kunstakademiet, kunstutdanningen og litt om Symposia.

– Din erfaring innenfor samtidskunstfeltet er omfattende. Hvilke kunstretninger har du vært opptatt av å skape rom for gjennom din praksis?

Har ingen speciell favorit bland kunstretninger och tänker mest på hur jag reagerar till vad jag ser. Ofta om jag ser någonting som jag har svårigheter att uppskatta tänker jag som en amerikansk kritiker som sade att han försöker tänka på vad han skulle uppskatta här om han gjorde det. En sådan attityd är viktig för mig då jag sitter i olika situationer som kräver kvalitetsbedömning.

– I forbindelse med ditt professoriat ved Kunstakademiet i Trondheim siden 2004, har du hatt ansvaret for opprettelsen av studiet Kunst og fellesskapets rom, samme år. Du var også initiativtaker til forskningsprosjektet og utstillingen Manufacturing Today i 2010, hvor den europeiske utdanningsmodellen ble adressert. Hvilken betydning har en slik samfunnbevisst og institusjonskritisk innfallsvinkel for akademiet som utdanningsinstitusjon?

Kunst og fellesskapets rom har varit och är en väldig intressant process där man har försökt hitta gemensamma områden mellan konst och arkitektur för att förstå bättre hurudana rum kunde svara dagens behov för kvaliteter och egenskaper som bidrar till rum/platser där man kan vara tillsammans och känna sig respekterade. Ofta är dessa hellre situationer, tidsbestämda, än platsbundna. Men jag ser också vikten att skapa långvariga platser med offentlig konst. Vi är tre som arbetar med programmet på Kunst og fellesskapets rom. Jag samarbetar med Anne-Karin Furunes och Simon Harvey. Vi har just fått färdig en bok som berättar om våra program under de 8 – 9 år som kursen har varit på gång. Samtidigt planerar vi för nästa stegen inför hösten då KIT skall inleda sitt internationella masterprogram.

När det gäller Manufacturing Today så var det ett försök att få lite liv i Trondheim kunstliv. Projektet var inte lätt att genomföra p.g.a. olika förhållanden och sedan blev det det berömda vulkanutbrottet i Island som tog slut av diskussioner och det övriga programmet så att det hela hade ganska mycket otur kring sig. Nu har det också blivit mycket mera aktiviteter i Trondheims kunstliv så att jag känner att ett sådant arrangemang kanske inte behövs i dagens läge.

– Et eksempel på at kunstutdanningen er i stadig endring er at Kunst- og designhøgskolen i Bergen har fjernet det innarbeide fagområdet “kunstakademi” så sent som i 2012, for å gi rom til et mer generelt, tverrfaglig studietilbud. Kunstakademiet som institusjon (og tradisjon) er nå “kun” representert ved de tre andre av landets skoler, Oslo, Trondheim og Tromsø. Hvordan tenker du at dette rammeverket kan påvirke undervisningen, og i sin tur studentene som utdannes ved norske kunstakademi, eller kunsthøgskoler?

Detta är en intressant och oroväckande utveckling. Jag undervisar nu också vid Kunstakademiet i Helsinki som fr.o.m. januari är en del av Finlands konstuniversitet. Mina studenter där är MfA studenter med konstbakgrund, men som vill ha undervisning i curating. Kursen är också avsedd för sådana som har andra relevanta bakgrunder för curatorstudier. Denna kurs är den första och på ett sätt en test om det hela fungerar.

Det som jag ofta upplever i diskussioner om konst idag är nog att konsten inte böjer till de ekonomiska och «innovativa» krav som dagens samhälle och ekonomi verkar kräva. Konstens speciella privilegium är frihet och det är ett arv som jag anser att vi bör försvara väldigt medvetet i dagens läge.

– Kan du fortelle noe om fokusområder i undervisningen ved kunstakademiet i Trondheim – også med tanke på studieretningen Kunst og fellesskapets rom?

Jag känner inte längre så väl Akademiets andra undervisningsområden. För mig kan undervisningen vara helt individuellt men samtidigt borde man lära sig att känna denna komplexa tiden som vi lever i. Läste nyligen att filosofin är fenomena i tiden som blir abstrakta tankar och koncept. För mig är konsten någonstans mellan fenomena och abstrakta tankar. Men som sagt konsten blir ständigt omdefinierad och det skall vi vara glada om och hylla den frihet som ingår i detta.

– På hvilken måte kan Kunstakademiet ha en mer aktiv rolle i kunstscenen i Trondheim?

Jag tror att det vore riktigt bra om man lokalt lärde sig att besöka utställningar i Akademiets utställningslokaler. Kanske kunde Akademiet arrangera flera diskussioner och försöka aktivera också den lokala konstscenen. Jag har en känsla av att Akademiet redan gör små saker, utställningar, open studios program etc. Så kanske att ordna regelbundet diskussioner om aktuella teman och använda också NTNUs forskare vore ett viktigt bidrag.

– Du har fungert som koordinator for de fire studentene i årets Masterutstillingen som vises i Trøndelag Senter for Samtidskunst 16. mai. Hva vil du si definerer dette årets avgangsutstilling?

För det första är det bara fyra studenter som deltar i Masterutstillingen nu på våren; Simen Engen Larsen, Katarina Marthinsen, Heidi-Anett & Lena Katrine. Alla de arbetar med stora precision. De vet vad de vill och får det till. Det är en stor glädje för mig att kunna följa dem genom denna sista etappen i deras studier.

Maaretta Jaukkuri har arbeidet som sjefskurator og institusjonsleder i hhv Kiasma og Kunstnernes Hus. Hun var prosjektutvikler for Skulpturlandskap Nordland og Lofoten Internasjonale kunstfestival LIAF 2007. Siden 2004 har Jaukkuri fungert som underviser ved bl a Kunstakademiet i Trondheim med ansvar for opprettelsen av studieretningen Kunst i fellesskapets rom og prosjektet Manufacturing Today. Maaretta Jaukkuri er kurator for årets Masterutstilling, Symposia. Utstillingen åpner på Trøndelag Senter for Samtidskunst 16. mai 2013.