Just The Two of Us

Mugabe bärs ut ur sin sal. Den gamle marxistens sorti bedansas på gatorna, folk har tydligen lite svårt för diktatorfasoner i längden. Men det är inte bara det som sker i världen. Rubrikerna ropar i versaler: Dog efter att ha druckit gift. Nu blir det dyrare att pendla till och från Fosen. Många kvinnor kissar fel.

Jag besöker en utställning på Babel. Jag sitter i det inre rummet och ser ett videoverk. Småkommunerna ska tvångssammanslås. Inte minst Roan och Åfjord. Åfjords ordfører understryker att Roans knappa tusen invånare kan liknas vid en fjärt. Annat är det i Åfjord. Och Åfjord borde naturligtvis den nya sammanslagna kommunen heta. På ordførerens kontor är det muskler och vilja innanför koftan. Hon minns inte hur Roans kommunslogan lyder. I Roan sitter Roans ordfører i en bekväm arbetskavaj på sitt kontor med liggande trävit furupanel. Kontoret försöker kanske likna den hytte på fjället som den kommunansatte längtar till mellan möten och kaffetermosar. Med en något mer diplomatisk framtoning sitter han där och svarar så gott han kan på frågorna. Han minns inte Åfjords kommunslogan, men han är nästan säker på att han har hört den någon gång.

I det yttre rummet på Babel hänger monitorer från taken och högt upp på väggarna för att kunna synas över stora skaror människor som står i ett väntrum, eller ruschar igenom lokalen för att hinna med nästa flyg, eller tunnelbana, eller helt enkelt bara har bråttom. Men nu är det ju på Babel det här utspelar sig, så besökarna har gott om plats och kan stanna och fundera i lugn och ro. Det är välgjort. Monitorerna hänger inte där bara på måfå. Konstnären Carl-Oskar Linné talar visuellt tydligt. Också när han ställer frågor som ingen tycks kunna svara säkert på. Och på skärmarna har vi ett mediebrus. Eller inte ett mediebrus. En skogstraktor som hasar sig fram, griper tag i fällda träd. Lägger stock på stock. För vi ska ju leva också. Värma våra hus, tjäna lite pengar.

Men hur var det nu med namnstriden? Vad kommer den nya kommunen att heta? Man lyckades inte komma överens innan tidsfristen 1 november, så nu är det myndigheten som måste bestämma. Men myndighetspersonerna hade helst velat slippa. Kungen hade en gång i tiden en roll att spela i sådana ärenden, men den tiden är passé. Och så var det han Mugabe igen. Ut med honom. Och i Sverige ökade antalet depressioner mellan åren 2001 och 2016 med 559%. Mest bland kvinnor. En oväntat stor andel av Norges män vill införa dödsstraff. Verkar det som, men vid en närmare granskning är frågan ställd på ett sätt som ger ett lite missvisande resultat. Nej, hur ska vi kunna svara? Hur ska vi kunna bara sätta ner foten och leverera ett bombsäkert Ja eller Nej, eller vad det kan vara som passar i sammanhanget? Och om den nya kommunen får heta Åfjord så blir ju över tre fjärdedelar av befolkningen nöjd. En slogan ska inge hopp och optimism även om alla vet att det bara är påhitt. Ett ortsnamn ska helst finnas på plats sedan gammalt -att finna på ett helt nytt är ingen bra idé, säger expertisen.

Och i kylan, mörkret och blåsten står tevejournalisten i Linnés egen skepnad, med ett smil, redo att rapportera. Kabla ut Roan/Åfjord-saken i världens massmedia. Svallvågor genom etern. Men ingen hör av sig. Han får bara stå där. Och frysa. Men han behåller smilet för säkerhets skull. Det gäller att vara professionell, för det här är ju lika viktigt i folks liv som allt annant som sker. Vi är oss själva närmast, så är det bara.

I det inre rummet tystnar de två ordførene. De sjunker in i sig själva medan Bill Withers sjunger sin totalhit från tidigt 1980-tal, Just the two of us. Stämningen lättar. Mjuknar. Det är klart att allt kommer att gå bra tillslut. Den där kvardröjande melankolin inför allt som var, allt som passerat och förvandlas till ett bleknande minne, två kommunvapen som huggits i sten, men nu rämnar, bryts sönder, blir sand, är bara vad det innebär att förändras och utvecklas. Som människa. Som kommun.

We look for love, no time for tears
Wasted water’s all that is
And it don’t make no flowers grow
Good things might come to those who wait
Not for those who wait too late
We gotta go for all we know

Just the two of us
We can make it if we try

Carl-Oskar Linné, Just the two of us, står til 10. desember 2017. På Babel visningsrom for kunst. For dokumentasjon.