Det är snarare den där upplevelsen, känslan, som kommer någonstans ifrån, som jag försöker fånga. Du vet när man är i ett landskap, och man är helt stilla, då är hjärnan en enarmad bandit. Man drar i spaken, och hjulen börjar snurra.

Konstnären Carl-Oskar Linné talar visuellt tydligt. Också när han ställer frågor som ingen tycks kunna svara säkert på.

Det känns lika konstigt varje gång jag stapplar ut ur kyrkan efter ett par timmars kontemplation. Vad är klockan egentligen? Och varför?