Landet ditt eksisterer ikke

I Vååjnesasse buektedh kastar Tomas Colbengtson en känga mot de som förtryckt hans folk samtidigt som han lyfter fram de som har blivit förtryckta. 

För ungefär två veckor sen såg jag ett verk vid Trondheim Kunstmuseum som fick mig att rycka till lite. Det är ett ganska enkelt verk av Libia Castro & Olafur Ólafsson, en bit upp på väggen i blå neonbokstäver står det “Landet ditt eksisterer ikke”, du kan säkert se det för dig. Vad som slog mig var att mina länder, Norge och Sverige, inte existerar. Det var en väldigt konstig tanke nu när gränser blivit mer påtagliga än någonsin.

Vår nation är en slags historia vi skapat samman, och kontinuerligt skapar, som främst lever sitt liv bland dokument med brevhuvud.  Verket måste dock ha en mycket annan betydelse för Tomas Colbengtson som är aktuell med utställningen Vååjnesasse buektedh (Att synliggöra det osynliggjorda) vid Stjørdal Kunstforening. Utigenom hans liv så måste mina länder ha känts väldigt verkliga.

I mitten av utställningen står en bokhylla vars ena sidan visar fram mer samtida böcker och magasin om konstnären såväl som samer i stort. På andra sidan av bokhyllan står flera äldre antropologiska och rasbiologiska verk, allt det där jag läst så mycket om men aldrig sett på riktigt, här är de, från runtom i världen. Volymer såsom Anthropometry of the Swedish Lapps av Sten Wahlund som beskriver skallmätningar av samer. Att placera bokhyllan i centrum av utställningen är ett fint inkluderande grepp, den historia som den bär på läste jag aldrig en rad om i skolan. Den är även en bra introduktion till Colbengtsons konst som ofta tar sig an de förtryck som de sistnämnda volymer var (är) en del av, samtidigt som volymerna på andra sidan kritiserar dem och kartlägger hur de använts.

Runtom bokhyllan står glasverk på pedistaler, installationer, screentryck på glas och större printar på väggen, monteringen och produktionskvalitén av verken pendlar mellan genomtänkt och mindre genomtänkt. Jag fastnade för några glasverk, formade lite som hjärnor och som alla även bär just titeln Aajla (hjärna). Inuti glasverken syns bilder av samer och renar som rör sig genom landskap, figurer och ansikten från en svunnen tid i svart och rött. Vissa av hjärnorna har helt delats på mitten, som om att någon försökt komma åt bilderna i dem, utan att lyckas.

Verken omkring blandar en lite punkigare 80-tals stil och samtidens supercleana, formalistiska estetik, och som ni kanske hör blir det ganska brokigt. Ett exempel är ett självporträtt som sätter samman två lite svårtydda bilder, en av den unga konstnären och en av den samtida, under texten SÆMIE (same). De verk som mer liknar de som Colbengtson brukar producera för att visa utomhus har däremot en helt annan ton över sig. Bland de sköra glasskivorna med tryckta arkivbilder skymtar jag en vördnad för de som avbildas av deras erfarenheter. Men det kanske är just denna brokighet som behövs i en utställning som denna, där Colbengtson kastar en känga mot de som förtryckt hans folk och samtidigt lyfter fram de som har blivit förtryckta.

Att synliggöra det osynliggjorda är ett stort uppdrag att ta sig an, och ett tungt kors att behöva bära, men för vart verk Colbengtson producerar så sker det bit för bit. I några av texterna i bokhyllan beskriver Colbengtson hur han aldrig lärde sig samiska, och hur det sydsamiska språket nästan dog ut då det var förbjudet att tala det i skolan fram till 1960-talet. Men han har utvecklat ett nytt språk för att kunna tala om det han upplevt, om det som många i norden har upplevt. Att aldrig få lära sig sitt språk är att bli bestulen på en del av sig själv och sin historia, och utan den lever en som i exil.

I tillknytning till vernissagen visades även filmen Cartographer av Marek Ranis om konstnären Hans Ragnar Mathisen, känd från bland annat den Nordnorske Kunstutstillngen i 1974 och Documenta 14 i 2017. I filmen visar Mathisen upp flera kartor han har målat över den norra delen av de nordiska länderna som endast innehåller de samiska ortnamnen. Andra kartor visar hur samers jaktmarker och områden översvämmats på grund av fördämningar eller blivit använt till gruvdrift. Ingenstans i kartorna syns det som vi är vana vid att se, såsom avgränsningar mellan olika områden som inte får passeras av vissa, och än en gång påminns jag om att det inte finns en verklig gräns mellan Sverige och Norge, landet ditt eksisterer ikke.

(Artikkelfoto: Thomas Colbengtson)

Tomas Colbengtson

Vååjnesasse buektedh (Att synliggöra det osynliggjorda)
Dato: 19/9 till 4/10 2020

Stjørdal Kunstforening

Utställningen är en del av Voi voi, vi er på utstilling ett samarbete mellan Norske Kunstforeninger och Sámi Dáiddaguovddáš (Samisk senter for samtidskunst).